www.kissmevandebonte.blogg.se

återbesök efter igångsättning

Kl 10 idag hade vi bokat tid på Atg åt Kiss Me.

Anledningen var att vi hade igångsättning för henne under 6 v efter att hon svarat på behandling i hasorna.

Efter bara första veckan sa Madde som hjälpte oss rida att det kändes bra första dagarna men nu blir det liksom bara sämre ju fler dagar som går.

Efter x antal veckor skulle vi rida henne på böjt spår också.

Här blev det riktigt jobbigt, varken Madde eller Jossan ville rida för att de kände att Kiss Me inte var ren hon ville och kunde inte sätta under sig alls.

Vi fortsatte försiktigt men förra veckan när Jossan skulle rida på banan så var det hemskt.

Det syntes så väl att hon var oren och hon protesterade ordentligt i alla gångarter.

Vi filmade henne i alla gångarter, vilket var bra för Nino ville gärna se filmen när hon rids idag.

 

Jag kunde knappt sova inatt, och imorse rann tårarna medans jag försökte få i mig en macka och kaffe.

Jag hade en så jäkla tung klump i magen, ångest.

Kiss me var så fantastisk imorse, hon gick raka vägen ut ur stallet och rätt in i transporten, som att hon kände på sig.

Nino tittade först på henne i gången i skritt och i trav.

Han böjde båda bakbenen, hon var halt på bägge, lite mer i ena.

När han böjde vänster fram var hon blockhalt.

Han böjde inte höger fram utan han tyckte det räckte, vi gick ut och tittade på henne i lina.

Hon gick knappt att få fram i trav.

Allt blir bekräftat, alla känslor,tankar Jossans känsla hur det varit när hon ridit.

Josefine har ju sagt till mig att - du borde rida henne så du känner, hon går jättekonstigt, det känns som hon stöter fram stegen och att hennes bak är mycket högre än fram som att hela ponnyn lutar framåt.

 

Nino skickar in papprena på henne nästa vecka till försäkringsbolaget. Hon är utdömd.

 

Det är fruktansvärt tråkigt att det skulle bli så här.

Samtidigt är jag lättad för hennes skull. Hon har ont,hon har haft ont länge och hon vill inte gå fram och det finns ingen vilja att arbeta.

Hon hade öronen bakåt varje steg i gången idag.

Sedan när vi kom hem och skulle ut ihagen så trippade hon fram för att snabbt komma ut i hagen, lycklig över sina kompisar som gnäggar ochh möter henne.

Vilken känslostorm detta är, tårar kommer och går och så får det nog vara ett tag.

Vi gjorde det som kändes bäst, vi gick på vår magkänsla och den hade rätt.

Aldrig mer ska en longpisk användas för att en häst ska gå fram.

Och Kiss Me du ska aldrig tvingas bära oss på din rygg igen när du har visat så tydligt att du har ont <3

 

 

 

Så otroligt tråkig! Kommer ihåg när ni fått henne, Jossan har utvecklats nå otroligt mycket med den ponnyn och Kiss Me har utvecklats hon med! Otroligt tråkigt för er!! :(

Otroligt söt :)