snart
det går inte att utan massa tårar skriva om vilken förlust det blir när vår älskade ponny inte kommer finnas hos oss längre
hon är vårat hjärta
vi kunde aldrig ana att hon hade den skadan/sjukdomen och att vi inte kunde påverka det att inte kunna få hjälpa henne
vi vill att det får ett slut, att hon inte ska behöva ha ont
hon har gett massor men det var nu hennes tid skulle få sin början
vi trodde att hon skulle va med oss länge att alla vår flickor skulle få glädje av henne
det gör väldigt ont
nu får hon beta och äta gott gräs några veckor, bara mysa, ingen press
sedan får vi se
Kommentarer
Postat av: Mollan;)
Mår hon bättre? Jag undrar om jag kan få kolla på henne någon gång..?
Svar:
Josefine/Therese Yakoub/Hillbom
Trackback
